“Att engagera mig ideellt i Mammahjärtat har berört mig och det har blivit min livsuppgift att fånga detta på bild så att alla engagerade kan följa vårt fina arbete!”

Jimmy Ebbesson är den första mannen att fronta månadens inspirationsprofil. En hel del av Mammahjärtats samarbetspartners och inspirationsprofiler har redan mött Jimmy, han är nämligen den fotograf som engagerat sig längst i Mammahjärtat och varit med sedan plattformen startade 2017.

Jimmy Ebbesson kom i kontakt med Mammahjärtat genom ett inlägg på Facebook. Då var plattformen ännu i sin vagga men kärnan fanns där och det var den Jimmy fastnade för, att få hjälpa och ge tillbaks till dem som behöver. Att projektet hette Mammahjärtat och till en början främst erbjöd skönhetsbehandlingar till ensamstående mammor var inget som avskräckte honom, snarare tvärtom.

Vad var det som fick dig att engagera dig i Mammahjärtat?

Ärligt talat, jag har aldrig haft några större problem själv. Allting har funkat relativt bra och jag har inte haft så mycket motgångar under mitt liv, men jag vet att många har det tufft och svårt. Jag bryr mig om människor och när jag mötte Mammahjärtat lät det som ett riktigt bra projekt som gynnar många utsatta. Dessutom hade jag aldrig hört om något liknande så det lockade!

” I slutet av dagen är det en form av artisteri”.

Att ni sedan erbjöd behandlingar var intressant då det var en värld jag tidigare aldrig kommit i kontakt med. När jag sedan fick se reaktionerna från dem som fick ta del av detta så kändes det verkligen rätt att engagera sig. Att få se den glädjen var riktigt roligt faktiskt!

Trots att du varit engagerad i Mammahjärtat och verkat bakom kulisserna är det få av våra följare som känner till dig. Kan du berätta lite om dig själv?

 

Ja, absolut. Ursprungligen kommer jag från Skåne men nu har jag bott ganska länge i Stockholm. Jag jobbar

inom hotellbranschen men också som fotograf och musiker. Jag har alltid haft ett intresse för bilder och fotografi, när jag var barn föredrog jag alltid böcker med mycket bilder istället för text. Jag förstod bilder bättre och ganska naturligt blev det en hel del fotande då. När jag blev äldre tog mitt musikintresse över och jag satsade mycket på det, men för runt tio år sedan så tog jag upp fotograferingen igen och därifrån rullade det på.

Du pratar alltid så varmt och passionerat om ditt jobb, hur är det att vara fotograf egentligen?

Det är fantastiskt att få göra det man älskar! Idag fotograferar jag allt från människor och djur till händelser och platser. Jag har fotat bröllop och events samt olika typer av projekt, som exempelvis Mammahjärtat. Jag tycker speciellt mycket om komplexa miljöer, gärna med många detaljer! För mig är foto en konst och det krävs att fotografen kan fånga känslan i bilden. Fotografering har precis börjat bli accepterat som en form av konst hos den större massan, men så var det inte förr tyvärr. En fotograf måste tänka på rätt komponering, ljus och miljöer och i slutet av dagen är det en form av artisteri.

Minns du din första kamera?

Ja, absolut, det var en Nikon D4! Jag köpte den på rea på El Giganten och jag minns verkligen känslan av att ”nu börjar det på riktigt!”. Jag vågade inte starta med att fotografera människor så jag hängde nere vid kajen och fotade fåglar. Det var enklast just då. På den tiden var det inte lika vanligt med foto heller, idag har ju alla kameror i mobilen. Men då kunde människor lätt bli obekväma vid åsynen av den så i början fick jag välja mina objekt, det blev många hundar och fåglar. Allt eftersom uppdragen trillade in så tog jag också allt fler kurser, investerade i mer utrustning och avancerade framåt, vilket lett mig dit jag är idag.

Finns det några specifika projekt du drömmer om att göra i framtiden?

Det finns det alltid! Jag har haft en del utställningar och det är väldigt roligt men det är också en hel del jobb. Det gäller att finna rätt lokal, att bygga upp själva utställningen och komponera foton, det är sådant som många inte tänker på när de går på en utställning. Många ser bara fotona men det ligger ett stort jobb bakom, men det är väldigt roligt och framförallt kreativt! För tillfället försöker jag göra så många egna projekt som möjligt, just nu är jag inspirerad att göra en ”mjölfotografering” i naturlig miljö.

Mjöl? Kan du berätta vad en mjölfotografering innebär?

Det är när man använder sig av mjöl som rekvisita. De som skall fotograferas dansar, hoppar och slänger mjöl på varandra och i dammet som uppstår fryser man bilden. Genom att använda olika typer av blixtar kan mjöldammet få olika färger vilket blir väldigt effektfullt. Men att genomföra ett sådant projekt kräver planering, först måste jag hitta en bra naturplats för ändamålet. Det måste vara tillåtet att kasta stora mängder mjöl tillexempel. Jag behöver också hitta några som kan tänka sig medverka samt hitta en dag, med bra väder, då alla kan närvara. Så det är lite jobb bakom sådana projekt men samtidigt är det jättekul.

Kanske är det så att männen stänger in sig, de vill inte känna sig sårbara eller utsatta.

Om vi skall gå över lite till ditt engagemang inom Mammahjärtat, hur skulle du säga att det här året har varit?

Det har varit riktigt kul och det märks att det går framåt för plattformen! I början gjorde jag bara ett jobb i månaden, nu är det flera stycken! Dessutom, under den här resan har jag fått träffa nya människor och fått lyssna till deras livs historier vilket gjort jobbet väldigt intressant. Att några av dem varit med på TV är också kul. Det har blivit allt fler spännande uppdrag som gör att jag nu får planera på ett helt annat sätt än tidigare. Bland annat kommer det att bli många fler event detta året. Jag märker såklart att utvecklingen av Mammahjärtat går riktigt snabbt nu och det är en självklarhet att fortsätta vara engagerad!

Du är nog den enda mannen vi har sett i Mammahjärtats historia. Varför är det så tror du?

Det stämmer, det har varit ganska ensamt på den fronten men personligen så gör det mig ingenting. Jag vet faktiskt inte varför det är så men jag kan tänka mig att män kanske vill ha betalt direkt för sitt arbete, att de vill att det ska ge avkastning snabbt och att ideellt arbete inte lockar lika mycket. Ser man på exempelvis USA så är det mest kvinnorna som arbetar ideellt, sällan männen.

Vi har ju faktiskt inga män vare sig bland våra sponsorer eller sökanden, trots att det säkert finns många ensamstående män därute. Vad tror du om det?

Det kan vara så att det inte tilltalar män på samma sätt då plattformen heter Mammahjärtat. Dess verksamhet har ju en väldigt feminin inriktning mot kvinnor och mammor, kanske har män svårt att relatera till det? Själv gick jag in för fotograferingsbiten, namnet på projektet var inget jag brydde mig om. Däremot tror jag att män har svårare att be om hjälp än kvinnor. Kanske är det så att männen stänger in sig, de vill inte känna sig sårbara eller utsatta. Det ska gå rätt långt innan de sträcker ut en hand. Det tror jag kan vara en av anledningarna till att vi inte sett så många män i Mammahjärtat.  

Det kan nog ligga något i det! Därför startades Pappahjärtat också, som förhoppningsvis kan locka fler män. Eller vad säger du?

Ja, jag tror att Pappahjärtat kommer göra skillnad, det kommer vara lättare att nå dem den vägen! Tillsammans kan vi jobba bort imagen att ensam är stark och på så sätt få fler att ta emot hjälp och vara öppnare med sina problem. Män behövs! Både som stöd och i diskussioner men också för att synliggöra ensamståendes problematik från deras sida. 

Nu när du har varit engagerad i Mammahjärtat så länge, vad skulle du vilja se mer av i framtiden?

Fler män såklart! Pappahjärtat har varit det enda som saknats och det ska bli intressant att ta del av deras bakgrund och se vilka utmaningar de står inför, det kan säkert ge många nya perspektiv! Förutom det hade jag velat se lite fler samarbetspartners som riktar sig mot män, kanske med teknikprylar och sådant som vi män gillar.

”Who dares wins”

Avslutningsvis brukar alltid månadens inspirationsprofil få en fråga om vad den vill hälsa till Mammahjärtats läsare. Vad har du för budskap till våra läsare?

Är det något jag vill hälsa så är det att våga. Ett av mina favoritcitat kommer från ett amerikanskt militärförband, ”Who dares wins” och det handlar om att du måste våga för att vinna någonting. Du vinner ingenting om du inte testar. Så om du som läser detta går runt med drömmar – våga göra något åt dem! Funkar det inte så får det vara så, men då har du iallafall provat! Utan drömmar är vi människor ingenting, utan dem sjunker vi. Så våga göra något av dem!

 

Det här visste du inte om Jimmy

”Jag har träffat kungafamiljen flera gånger. Tidigare arbetade jag som musiker på hovet och spelade på audienser och tillställningar. De är väldigt trevliga hela bunten, speciellt kronprinsessan!”

Du kanske också gillar…

UPPROP FÖR INSAMLINGSSTIFTELSEN MAMMAHJÄRTAT

Alla verksamma, alla nuvarande och blivande sponsorer och alla som vill stödja Insamlingsstiftelsen Mammahjärtat - För ensamstående föräldrars hälsa, välmående och personliga utveckling i dess verksamhet att såsom självständig stiftelse hjälpa ensamstående föräldrar...

läs mer
Jenny vann sitt livs kamp – nu hjälper hon andra

Jenny vann sitt livs kamp – nu hjälper hon andra

I månadens inspirationsprofil möter du Jenny Romare, den personliga tränaren med stort hjärta som älskar att hjälpa människor till ett friskare och starkare liv. Hon är en uppskattad gästbloggare i Mammahjärtats sociala kanaler och en person som verkligen lever sin...

läs mer
Våga drömma – en dag blir drömmen sann

Våga drömma – en dag blir drömmen sann

När jag var liten fanns det speciella vänskaps-böcker man fyllde i, där man skrev vilken mat man gillade, vem som var ens idol och vad man ville bli när man blev stor. När alla andra skrev att de ville bli skådespelerska eller flygvärdinna skrev jag alltid att jag...

läs mer
Att vara i form – det sitter inte alltid i det visuella

Att vara i form – det sitter inte alltid i det visuella

Att vara i bra form. Vad tänker du på när jag säger det? Vilken bild får du upp i huvudet som jag säger att du ska visualisera dig vad det skulle innebära att du var i en riktigt bra form? För ett år sedan så var jag några månader från min senaste tävlingssatsning i...

läs mer