Något jag ser hos flera av mina kunder, och även nära och kära, är att många är väldigt snabba med att klanka ner på sig själv när saker och ting inte blir som man har tänkt sig. Vi är stöttande och förstående när våra medmänniskor har det svårt, men när det kommer till oss själva är förståelsen betydligt sämre.

Har du någon gång tänkt att du är ful, fet eller kanske misslyckad när en situation inte gått som planerat? Då kan det vara dags att sätta sig ner och reflektera över vilken ton du använder mot dig själv. Eller mer specifikt, jobba på din självmedkänsla.

Ordet självmedkänsla härstammar från buddhismen och det går ut på att hitta ett sunt förhållningssätt till negativa känslor kopplat till vår egen person.

Vid tuffa händelser så utmanas vår självmedkänsla och det är då det visar sig hur trygga vi faktiskt är i oss själva. Känner du igen dig I något av följande scenarion?

En incident på jobbet inträffar som gör att du börjar känna dig misslyckad i din yrkesroll. Du har svårt att släppa det och börjar ifrågasätta din kompetens. 

Du känner att du aldrig räcker till som mamma och börjar ifrågasätta hur vidare du är en bra förälder eller inte.

Eller kanske är det när du för femtielfte gången gör ett försök till att gå ner dom där sista fem kilona. Men sen sitter du ändå där på lördagen och äter godis och får en känsla av misslyckande och skam efteråt.

Det som är intressant är att det samma områden i hjärnan som slås på när vi är självkritiska som när vi utsätts för ett riktigt hot. Rent fysiologiskt så utsöndras då stresshormonen adrenalin och kortisol. Detta gör att att om vi ständigt är självkritiska så riskerar vi att öka på kroppens stresspåslag. Om vi däremot jobbar på vår självmedkänsla så byter vi ut stresshormoner mot lugnande substanser i kroppen som istället gör att att vi känner oss lugnare och kan tackla de jobbiga tankarna på ett bättre sätt. Oavsett vilket senario det handlar om så kan vi jobba på hur vi väljer att tala till oss själva. För det är det fina med självmedkänsla det går att öva upp!

Det är främst tre delar vi ska fokusera på: medmänsklighet, uppmärksamhet och vänlighet.

självmedkänsla

Visst låter detta självklar när vi tänker på hur vi behandlar dom vi bryr oss om? Men är det lika självklart att ge dig själv samma respekt? Så det jag vill att du som läsare ska göra för att komma igång är att:

  1. Bli uppmärksam på I vilka situationer du är självkritisk. Är det alltid kring ditt utseende? Eller är det ett ständigt närvarande tillstånd
  2. Visa medmänsklighet till dig själv, vad skulle ha sagt till en vän i samma situation? Vi är alla människorna och att förlåta sina misstag och gå vidare är viktigt för vår sjölvmedkänsla.
  3. Hitta en vänlig ton till dig själv. Har din inre röst en snäll ton eller är den ständigt kritisk? Vad kan du säga till dig själv istället nästa gång  när den kritiska rösten pockar på?

För mig personligen så har jag länge jobbat på min självmedkänsla. Och idag har jag kommit till ett stadie där jag är väldigt trygg, lugn och bekväm I mig själv. Jag ser mig inte som perfekt, men jag har heller ingen önskan av att vara det. Jag älskar mig själv oavsett vad det står på vågen eller hur jag ser ut i spegeln. Jag vet att jag är en bra person ändå. Jag vågar också kasta mig in i nya projekt och ta mig an nya utmaningar, för jag vet att det inte är hela världen om det inte skulle bli som man har planerat.

Och det var faktiskt lite så som jag hamnade här som gästbloggare. Jag är ingen skribent och att förmedla tankar vi text är ett nytt forum för mig. Men jag valde ändå att tacka ja för att jag idag har en inre trygghet som är rock solid och för att jag älskar utmaningar, inte för att jag är en fullfjädrad journalist.

Så nästa gång du känner ett misslyckade kring något du har gjort eller ska ta dig an en tuff utmaning, testa att säga något positivt till dig själv! Du har nu medvetet börjat att jobba på din inre trygghet…

Lycka till!

Besök mig på jennyromare.com för mer info om mig som tränare och coach.