Som ni vet växte jag upp i en religiös sekt, ett slutet samhälle där det var ”vi” och ”de andra”. De andra i det här sammanhanget var alla som inte trodde som vi, sådana skulle man passa sig för och inte umgås med. Bland de andra fanns dels helt vanliga människor men sedan hade vi dem som man verkligen skulle passa sig för, bland annat de homosexuella och sådana som hade andra ideologier.

Akta dig för att döma människor på förhand - vad finns egentligen bakom masken?När jag växte upp kände jag mer och mer hur dåligt jag mådde av att placera in folk i fack. Och när jag väl bestämde mig för att lämna sekten bakom mig bestämde jag mig också för att aldrig döma människor på förhand. Jag vill ge folk en chans först, jag vill bilda mig en egen uppfattning.

Det är så väldigt lätt att döma människor och automatiskt placera folk i fack. Kanske bara utifrån ett kort ögonkast. Jag råkar själv ut för det. Folk tror att jag alltid har glidit fram på en räkmacka bara för att jag har yrken som författare och gyminstruktör.  Man ser en yta, en fasad, men inte vad den personen har gått igenom.

Jag lärde nyligen känna en kille som på ytan ser väldigt bra ut. Han är snygg, vältränad och ser lite allmänt kaxig ut. Av en slump började vi prata om våra liv och det visade sig då att han flydde från kriget i Syrien för några år sedan, han hamnade först i Thailand där han hade arbetstillstånd ett tag men när det löpte ut valde han att hellre hamna i ett Thailändskt fängelse än att skickas tillbaka till Syrien, för han visste att han skulle bli dödad om han återvände till sitt hemland. Han satt åtta månader i det Thailändska fängelset, där det på en yta stort som ett vardagsrum vistades femhundra personer. Där de knappt fick mat och där förhållandena var värre än vad vi kan ana.

Så småningom lyckades han komma till Sverige. Hans familj splittrades, så hans föräldrar bor i Tyskland och han bor själv här i Sverige. På tre år har han lärt sig flytande Svenska, han pluggar till ingenjör och blir strax svensk medborgare.

Men inget av det här syns på utsidan. Ingenstans kan man se något slags hat eller önskan om hämnd, han ser bara det han varit med om som erfarenheter som har gjort honom till den han är. Istället är han ödmjuk inför livet och vill också vara en god människa som gör bra saker. Hade vi aldrig börjat prata hade jag aldrig fått veta detta. Då hade jag kanske också trott att han var den där kaxiga killen som ville spänna sina muskler på gymmet.

Vi kommer alla med olika bagage. Några av oss har varit med om fruktansvärda saker, sånt som påverkar oss resten av våra liv. Jag är och kommer alltid vara präglad av min uppväxt, min pappa och mina syskon har fortfarande ingen kontakt med mig pga att jag valde att lämna det som de tror är sanningen. Jag får fortfarande kämpa med min självkänsla, måste jobba mentalt på att tro att jag duger som människa.

Vi har alla ett val. Hur vi väljer att se på andra människor och om vi ger folk en chans eller inte. Att inte döma människor utan grund. Jag älskar att lära känna nya människor, få perspektiv på mitt eget liv. Efter mina instängda år i sekten är det otroligt stimulerande att lära känna nya människor, att inte tvingas leva enligt några ramar där jag per automatik förväntas döma människor på grund av läggning eller tro. Att döma människor utan grund är något jag undviker idag

Ha en fin vecka allihop!